Magiska Midsommar

Det är något magiskt över midsommar. Något speciellt. Ända sedan jag var liten har denna dag haft ett skimmer över sig.

Vi firade alltid ute på mormors landställe utanför Stockholm.
På morgonen samlades alla barnen och några vuxna för att plocka blommor och kvistar till den stora midsommarstången.

Sedan var det hem för att dra på sig finkläder och göra sin blomsterkrans för håret. Med blomkransen i håret kände jag mig som en prinsessa.Vi barn fick åka höskrinda efter en traktor upp till festplatsen där man sedan tillsammans med alla de starka papporna reste midsommarstången och började ringdansen med släkt och vänner.

Till ljudet av dragspel och fioler, glada skratt och tillrop utövades det sedan bågskytte, boll i hink, och alla olika spela som var.
Hade man tur så vann man på lotteriet. Det gjorde alltid min kusin – han hade tur han.

På väg hem från festplatsen, plockade vi flickor sju olika blommor - för att ha under huvudkudden så man kunde drömma om sin blivande man.

Vi barn tisslade och tasslade där vi låg i mormors vardagsrum i en stor bäddsoffa, medans de vuxna hade fortsatt dansen på utomhus under den klara sommarhimlen. Ibland så tjuvkikade vi på dem och kände oss riktigt busiga när vi emellanåt smög oss till köket för att plocka på oss lite kakor med till soffan.

Nu när jag blivit äldre, kan jag känna ett sting av nostalgi när jag ser en midsommarstång eller knyter min blomsterkrans.

Midsommar har kanske numer börjat handla mer om vilken mat som ska serveras, vilken klänning passar sig bäst och vilken drink ska vi ha som välkomstdrink. Dansen runt stången

är länge sedan den vart av nu, det blir mer lite dans på verandan till en peppig spotifylista på kvällen.
Under en (förhoppningsvis) klar sommarhimmel.

Ibland kan jag se barnen tjuvkika på oss, och av någon konstig anledning är desserten jag gjort föregående dag alltid ”nallad” på. Konstigt. Det måste vara nåt med Midsommar ändå.

Ja, det är något speciellt med midsommar. Något helt magiskt.